Emma Ahtiainen undersökte i sitt diplomarbete motstridigt kulturarv i anslutning till utbyggnaden av vattenkraft

Arkitekten Emma Ahtiainen studerade i sitt diplomarbete ”The change of cultural environment related to Hydropower Construction: Case studies of Merikoski and Muhos Hydropower Plants” frågor: Varför är vattenkraftens kulturarv så kontroversiellt? Hur har vattenkraftverken förändrat kulturmiljön? Och hur har individernas, samhällenas och städernas identitet förändrats i och med byggandet av vattenkraftverk och dammar?

Uleåborg och Muhos ligger båda vid Uleälv, men de är olika. Uleåborg har redan i hundratals år varit en av Finlands största städer, medan Muhos fortfarande är en relativt liten landskommun. I båda kommunerna har de miljömässiga och sociala förändringar som byggandet av vattenkraft har medfört dock varit likartade. På båda platserna visade det sig att invånarna i flodstränderna hade mycket liknande tankar om att förlora forsarna. Både i Uleåborg och Muhos sörjde en del av invånarna bittert över forsarnas öde, men många välkomnade också fördelarna med vattenkraft.

Emma Ahtiainen konstaterar att miljön och naturskönheten har beaktats rätt bra vid utbyggnaden av Uleälvs vattenkraft. De färgglada höghusen i Toivoniemi vid Koskikeskus i Uleåborg är i dag ett av Uleåborgs landmärken. Leppiniemi bostadsområde, som arkitekten Aarne Ervi planerar bredvid Pyhäkoski i Muhos, är en av Muhos sevärdheter. Det är ett vackert exempel på ett funktionalistiskt och noggrant övervägt bostadsområde som byggts mitt i öknen under återuppbyggnadsperioden.

Enligt Ahtiainen bör varje vattenkraftverk behandlas som ett unik fall  i diskussionen om vattenkraft, oavsett om det är fråga om byggande, förvaring eller rivning. Byggandet av vattenkraft och dammar påverkar inte bara den fysiska kulturmiljön, utan också flodernas ekosystem och biota. Människor kan inte längre leva på andras bekostnad och fortsätta på samma väg som industrialiseringen började.

Hon anser att fördelarna och nackdelarna med vart och ett av de nuvarande vattenkraftverken bör ses i ett samarbete som omfattar flera olika sektorer, med beaktande av de miljömässiga, sociala, konservativa och kulturella värderingar som bör ligga till grund för beslut om kraftverkets öde. Invånarnas åsikter bör beaktas för att undvika miljötrauma.

De kraftverk som byggdes under återuppbyggnadsperioden är en produkt av sin tid, ett lager i historien. Nya användningsändamål kan uppkomma för kraftverksbyggnader i rivna dammar: de kan fungera till exempel som museer eller kulturcentrum.

Emma Ahtiainen påminner om att vattenkraften en gång i tiden har varit Finlands viktigaste och fortfarande värdefulla energiform och att dess eget kulturarvsvärde är betydande, även om byggandet av den redan i sig har förstört den tidigare kulturmiljön i bassängen. Det går inte att återfå det som gått förlorat på samma sätt, men misstagen från det förflutna får inte upprepas. Människan har alltid ändrat sin omgivning – i fortsättningen bör den bara göras på ett sätt som respekterar både naturen och det gamla byggnadsbeståndet.

Bekanta dig med Emma Ahtiainens diplomarbete (2023) här

Källa: Ahtiainen, Emma (2024). Emma Ahtiainen tutki diplomityössään vesivoimarakentamiseen liittyvää kulttuuriperinnön ristiriitaisuutta. https://www.archinfo.fi/artikkelit/emma-ahtiainen-tutki-diplomityossaan-vesivoimarakentamiseen-liittyvaa-kulttuuriperinnon-ristiriitaisuutta Archinfo (haettu 21.10.2025)