Messauredagen 2020

Vår etnolog sammanfattar Messauredagen:
Fotografen och jag kommer till Messaure några minuter efter att evenemanget har startat. Det är redan då ganska mycket folk som sitter nära varandra i smågrupper. Personerna som är på plats pratar om livet, uppdaterar varandra om vad som har hänt senaste året och informerar om vilka som har dött under senaste året etc. Den första kvinnan jag får kontakt med beskriver Messaure som en idealplats. För henne har det varit svårt att känna ro och trivsamhet på någon annan plats än Messaure. Hon uttrycker ”när man kommer hit kommer man hem”.

Den andra kvinnan jag pratar med berättar om utflyttningen från Messaure. När skolan lades ned år 1979 så blev många tvingade att flytta. Byggnader flyttades och när skolan började så var det 23 barn som skulle gå det sista läsåret innan skolan lades ned. Enligt kvinnan gick det fort när familjerna började flytta, hon uttrycker att plötsligt var bara familjer borta utan att ha sagt hejdå.

Många under dagen uttrycker att de kommer ihåg alla vägar och hus, hur de gick till skolan etc. Majoriteten av de som är på plats uttrycker endast positiva minnen och beskriver ett tryggt och lugnt Messaure. Många av deltagarna är på plats varje år för att minnas och träffa sina gamla kamrater. En kvinna tar upp att Messaure faktiskt var ett klassamhälle. Hur det fanns olika villkor och fördelar beroende på vilken position en hade inom Vattenfall.

När klockan blir 13.00 så är det dags för årsmöte, cirka 18 medlemmar på plats. Men det är cirka 30-40 personer totalt som är med under hela Messauredagen. Det har lämnats in en motion att lägga ner föreningen Messaure, det blir en orolig stämning under röstningen. Det är en öppenröstning så alla vet vilka som är för och vilka som är emot. Det slutar med att föreningen blir kvar.

Fotografen och jag avslutar dagen med att äta palt och konversera med några deltagare, sen åker vi tillbaka till Luleå.