Min fors i Akkats

Reflektioner efter det jag läst igenom mina anteckningar om Lule-älvarna där jag berättar om andras tankar, känslor och upplevelser angående torrläggningen av Lilla Luleälv eller de som förlorade hus, hem, båtbryggor mm. när dammen byggdes i Stora Luleälv och mycket kom under vatten. Min sorg och saknad är när ”min” fors tystnade i Akkats, 5 km ovanför Jokkmokk. Som barn bodde vi i Vaikijaurs Järnvägsstation till jag var 11 år. Forsens brus hördes alltid över neiden och om sommaren brukade vi ha som utflyktsmål att åka dressin ca. 1 km och sen följa stigen genom skogen till vi kom fram till en stenarm som byggts upp för att stoppa timret att hamna i skogen vid högvattnet i Vaikijaursjön. Vi gick på stenarna fram till Akkatsforsens början. På andra sidan såg man byn Östansjö. Här var vårt lilla semesterparadis, forsens dån, klipphällar som genom årtusende hade slipats släta och lena av forsande vatten. Här fanns en och annan grop med solvarmt vatten som vi kunde bada i. Här med vatten runt omkring kunde vi få göra små, små eldar med vassrör som skorstenar, studera de stora korsspindlarna som fanns överallt i de låga enrisbuskarna. Ofta låg vi över en natt i tält. Som nyförlovad på 1960-talet tog jag med mig min blivande man till favoritstället och gick åter stigen där jag gått som barn med mor, far och mina syskon. Upplevde den fantastiska naturen igen och kände dofterna som alltid funnits där och som bara kan upplevas i en orörd fauna nära en älv och fors. Den fridlysta Nornan såg man ofta där. Jag skulle så gärna vilja gå dit med mina barn och barnbarn och visa ”mitt Paradis” för dem så de hade fått uppleva den fantastiska miljö vi hade tillgång till när vi var barn. Men allt är förstört! Forsen är borta. Stigen, skogen, sten-armen och alla fina klippor är under vatten. Vaikijaursjön har dämds upp med en damm och blivit stor. Alla de fina utflyktsplatser vid Akkatsbron är också förstörda. De mysiga tältplatserna när forsen försvann, klipporna där ortsbor och turister brukade sitta med sina fikakorgar finns inte längre. Allt försvann i och med Vattenfalls fortsatta utbyggnad av Lilla Luleälv.