Messaure

Vid Messaure kraftverk flyter stora Luleälven i en djupt nedskuren dalfåra. Innan dämningen vid Messaure rann älven ca 165 meter över havet nedanför Ligga kraftverk till omkring 90 meter över havet vid platsen för Messauredammen. Intill älvdalen reste sig slättområden särskilt utpräglade på älvens östra sida.
Kraftverket ligger inom Muddus nationalpark, något som inte påverkade Vattenfalls möjligheter till utbyggnad. 1956 skickades en begäran till Kungl. Maj:t om att i anslutning till kraftverksbygget få tillstånd att överdämma en del av nationalparken. Till svar fick styrelsen att det inte var något hinder för vattendomstolen att ge tillstånd för uppdämning av älven.

Dammbygget vid Messaure kom att bli det största av Vattenfalls byggen då fyllningsmassorna till dammen motsvarade fyra Cheopspyramider. Till de enorma massor som skulle flyttas krävdes mycket arbetskraft och många fordon. År 1960 arbetade 150 fordon med bygget av dammen, som krävde en arbetsstyrka av 270 maskinförare. Den enorma maskinparken krävde underhåll, något som närmare 60 man arbetade med. Med tanke på den nordliga placeringen av bygget krävdes ett effektivt arbete under sommaren för att förhindra sättningar och förskjutningar av materialet. Dammen färdigställdes 1962, ett år före beräknad tid. Då var den en av Europas största dammar och är idag Sveriges största, med sin 2 kilometer långa och 101 meter höga, jord- och stenfyllnadsdamm.

I kraftverket installerades två aggregat, med möjlighet att komplettera med ett tredje, som senare gjordes under 1980-talet. Samtidigt byggdes maskinsalen ut för att kunna inrymma ett fjärde aggregat. Man utvidgade även den befintliga avloppstunneln för ökad produktionskapacitet. Kraftverket nyttjade en fallhöjd på 87 meter och producerar ca 1820 GWh/år. De tre aggregaten har en samlad effekt på 463 MWe.

Som mest arbetade 1350 personer vid kraftverksbygget i Messaure. I den siffran var inte städ- eller matlagningspersonal samt röjningspersonal inräknat. Nästan hela bygget bedrevs med olika former av ackord. En yrkesgrupp som trots allt gick på timlön var diversearbetarna och för tjänstemännens del var det fast månadslön som gällde. Lönen varierade mellan arbetarna då en utsättare (idag kallat mättekniker) hade en timlön på fem kronor i timmen kunde en träarbetare tjäna över nio kronor i timmen.

Kraftverk byggs ofta i glesbygd eller ödemark. Fram till 1960 var det vanligt att kraftverksbyggarens familj levade med honom i ett provisoriskt samhälle som utvecklats under byggtiden. När anläggningen var färdig flyttade familjen vidare till nästa anläggning. Messaure var det sista samhället i Sverige av denna typ. Samhällen som Messaure har i stort sett försvunnit, något som beror på flera olika orsaker. Exempelvis bilism, traktamenten och förbättrade vägar.
Messaure kallas det sista stora samhället i ödemarken. Vid senare arbetsplatser längs med Lule älv kom främst de anställda att bo då deras familjer vanligtvis bodde i någon närliggande tätort. På byggarbetsplatser som Ritsem och Seitevare uppfördes serviceinrättningar för att underlätta den sociala standarden men inte i samma omfattning som i Messaure.

I samband med färdigställandet av Messaure år 1972 kallade Vattenfall till ett möte med samhällets invånare. Vid mötet framkom att många invånare ville bo kvar i det provisoriska samhället som uppförts eftersom de trivdes så bra. Trots invånarnas begäran kom samhället ändå att avvecklas helt. Nedläggningen motiverades av stora brister ur social synpunkt samt att problem med vatten och avlopp skulle medföra oacceptabla kostnader för driften. Ur tidningsartiklar framkommer det att invånarna kände som att vattenfall tvingade dem att flytta.
Bygget i Messaure påverkade tre samebyar: Sirkas, Gällivare och Serri. Dammbygget orsakade flertalet konsekvenser för rennäringen. Serri skogssameby använde det blivande dämningsområdet som betesmark under i stort sett hela året och samerna påpekade också att den låga ersättningen för förlorad renbetesmark inte var godtagbar. De naturliga strömmarna som fanns ovanför Messaure utgjorde även en naturlig spärr för att renarna vintertid inte skulle förflytta sig till andra betesområden. I och med att forsarna skulle försvinna innebar det mer bevakningsarbete för samerna. Utöver påverkan av renbetesmark blev även fisket som främst bedrevs av Serri sameby negativt drabbat.

Här kan du ta del av andras berättelser om kraftverket. Och har du en egen berättelse så dela gärna med dig av den. Oavsett om du vill att den ska publiceras på webbplatsen eller inte, så är vi intresserade att höra din historia.

Andra berättelser