Historisk Padjerim

Det jag ska berätta utspelas i mitten på 1940-talet. Andra världskriget hade just upphört. Folket på landsbygden drev små jordbruk och levde på sina gårdar som gått i arv i generationer, inga stora förändringar skedde utan allt gick sin gilla gång förutom att fler gårdar hade fått tillgång till elström i slutet på 1930-talet. Det var ju stort att få slippa fotogen och karbidlampor som ofta osade ganska mycket. Värmekällan i husen kom från järnspisen i köket, i kammaren eldades det i kamin eller kakelugn strax före läggdags om någon sov där. Nyheterna om vad som händer ute i landet kunde avlyssnas på transistorradion för de som hade råd att ha en sådan. Sveriges radio hade endast en kanal och det var utsändning bara vissa tider. De mest intressanta nyheterna för gårdsfolket var när det kom någon gårdfarihandlare eller luffare som gick mellan byar och gårdar. De hade en hel del nyheter att berätta. Dom kunde förmedla hälsningar, berätta om födslar, sjukdomar och dödsfall bland människor och djur. Telefon var inte heller en självklarhet att äga. Oftast var det en eller högst två gårdar i byn som hade den lyxen och den användes bara till viktiga samtal. Med den här bakgrunden så är det lättare att förstå hur folket levade på landsbygden. Min mans far, Helge Larsson, född 1902 och uppväxt i Padjerim, på en liten skogs och jordbruks-fastighet med namnet Britastorp, som anlades av hans farfar Lars Paulsson år 1880. Lilla Luleälv ligger ca 800m från gården och har i generationer varit en stor tillgång för försörjningen genom laxfiske, harr och annan matfisk. Även arbete med att bygga stenarmar i älven samt flottning ingick i deras verksamhet.