Vittjärv

Vattnets kraft i Vittjärv nyttjades långt innan kraftverksbygget tillkom under 1970-talet. Redan år 1849 fick Vittjärvs bymän tillstånd att bygga såg och kvarn med vattenkraft som drivmedel. Den befintliga kanalen mellan Kvarnholmen och fastlandet förbättrades och två regleringsdammar byggdes mellan Långholmen och fastlandet för att bilda vattenmagasin. Sågen var en ramsåg och till den byggdes även en spjälk för att kunna framställa takspån.

När det i ett senare skede blev mer intressant att utvinna elektricitet ur vattenkraften diskuterades olika förslag av anläggningar i forsarna inom Bodenområdet. Ett tidigt förslag från år 1900 nämns Vittjärv som en potentiell plats för ett vattenkraftverk. Men det skulle dröja fram till 1971 till dess att man började bygga kraftverket i Vittjärv.

Vittjärvs kraftverkskonstruktion är förhållandevis ovanlig i Sverige då maskinhallen och utskoven är byggda direkt på mark. Vanligen schaktades det ner till berget men i just detta fall låg berget så djupt ner under jordmassor att det blev billigare att bygga stationen på en gjuten betongplatta. Anläggningen kan betraktas som ett antal separata byggnader löst förbundna med varandra för att tillåta viss rörelse.

Vittjärvs kraftstation är Lule älvs bidrag till att Vindelälven i Västerbotten inte byggdes ut. Efter beslut om att Vindelälven skulle räddas från reglering fick Vattenfall i uppdrag av regeringen att utreda alternativa projekt i andra norrlandsälvar. Det redovisades elva olika förslag och Vittjärv var en av dem. Bygget i Vittjärv låg också lägligt i tid då Bodens kraftstation, några mil nedströms var i sitt slutskede av byggprocessen. Anläggare kunde på så vis enkelt förflyttas från Bodenbygget till anläggningen i Vittjärv.

Kraftverket blev Lule älvs minsta kraftverk med sina 36 MW och en fallhöjd på 6 meter. För att kunna tillgodogöra sig kraften från den låga fallhöjden monterades tre rörturbiner av Kaplan-typ. En rörturbin gör att vattnet träffar turbinen genom en spiral, till skillnad från ett rör som är mer vanligt förekommande. Förutom i Vittjärv används denna turbintyp bara i Parki längs Lule älv. Trots Vittjärvs lilla effekt är stationsbyggnaden inte blygsam med sina 45 meters höjd och sju utskov. Men det har sina praktiska förklaringar. Stationen ska kunna svälja 20 000 m³/s och eftersom stationen ligger ovan jord måste vattnet tas in på höjden istället för på djupet. Kraftverket är utbyggt för en vattenföring av 680 m³/s fördelat på tre aggregat som avger en sammanlagd effekt om 30 MW.

Som mest arbetade 250 personer vid anläggningen i Vittjärv under 1971-74. De allra flesta arbetarna bodde i Boden men det uppfördes ändå tre ungkarlsbostäder med plats för ungefär 90 man. Innan kraftverksbygget drog igång uppfördes även ett anläggarkvarter vid Kallkällvägen år 1968. Kvarteret försågs med 13 villor som senare kompletterades med ytterligare tre. Några permanenta anläggarbostäder uppfördes inte då anläggningen skulle fjärrstyras från Vuollerim.

Här kan du ta del av andras berättelser om kraftverket. Och har du en egen berättelse så dela gärna med dig av den. Oavsett om du vill att den ska publiceras på webbplatsen eller inte, så är vi intresserade att höra din historia.

Andra berättelser