Vattenfall AB
Vid 1880-talets början tillsatte regeringen en kommitté för att utreda Kronanas holmar, öar och andra lägenheter vid Trollhättefallen för att undersöka om fallen skulle kunna bli en inkomst för Sverige. Utredningen visade att staten ägde de flesta av öarna med vattnet runt omkring och ansåg därför att Kronan borde anlägga kraftstationer i området. Under 1890-talet inleddes en kamp mellan staten och privata aktörer om vem som hade rätten att bygga ut fallen i Trollhättan. Enligt den dåvarande lagstiftningen kunde en strandägare motsätta sig utbyggnaden av ett kraftverk. Det blev en rättslig process som 1901 resulterade i statlig vattenrätt i Trollhättefallen. Den statliga vattenfallskommittén som inventerat Kronans vatten och strömmar hade tidigare haft som utgångspunkt att staten skulle arrendera ut sina vattenrätter till enskilda, men istället väcktes tanken om att staten själva borde bygga ett vattenkraftverk i Trollhättan. År 1905 köpte därför staten upp Trollhätte kanalbolag, som tidigare bedrivit majoriteten av all aktivitet i fall och slussområde, och bildar Kungl. Trollhätte kanal och Vattenverk. År 1908 beslutade riksdagen att omvandla Trollhättestyrelsen till Kungl. Vattenfallsstyrelsen som året därpå byter namn till Statens Vattenfallsverk. Statens Vattenfallsverk var ett statligt ägt affärsverk från 1909 till 1992 då verket ombildades till aktiebolaget Vattenfall AB, detta som en förberedelse för den europeiska avregleringen av elmarknaden 1996.
I början av 1900-talet var Vattenfalls främsta uppgift att bygga ut landets vattenkraft till förmån för landets industrialisering och senare elektrifiering. Dessa år mellan 1909-1920 kallas ofta för pionjäråren. Bolaget byggde därför storslagna kraftstationer i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby.
När denna första utbyggnad var klar, runt 1920, gick Vattenfall in i en mer förvaltande fas. På åtta år sjönk antalet tjänstemän med nästan 40 procent, från 1 200 till 750. Antalet arbetare sjönk ännu mer. Under den mest byggnadsintensiva fasen hade Vattenfall cirka 4 000 arbetare anställda, men 1928 bara drygt 300.
Från mitten av 1930-talet började Vattenfall åter bygga vattenkraftverk då efterfrågan på el hade tagit ny fart. Tillväxten framgår av ökningen av antalet anställda som gick från 4 000 år 1938 till 14 000 år 1958. För att klara de utmaningar som detta medföljde genomgick Statens Vattenfallsverk en stor omorganisation 1939 där företaget delades in i ett antal stora byggnadsavdelningar och flera förvaltande regionala organisationer.
Från 1969, när Vattenfall började bygga kärnkraftverket i Ringhals, till 1985, när den tredje reaktorn i Forsmark togs i drift, dominerades återigen Vattenfall av en intensiv byggverksamhet. Det var också under denna tidsperiod som Lule älv byggdes ut med ytterligare 13 kraftverk.
Vattenkraftsutbyggnaden närmade sig sitt slut på 1980-talet. Vattenfall breddade då sin verksamhet och blev ”Energitjänstföretaget Vattenfall” och fick därmed också större krav på lönsamhet men även större kontroll över sina egna investeringar.
Idag är Vattenfall ett ledande europeiskt energiföretag med ungefär 20 000 medarbetare och 6 930 000 elkunder.
